Känn lugnet, för tusan

Man kan säga mycket om pudlar. Man kan klaga, gnälla, tycka olika saker. Man kan klaga på att de gärna skäller, att de kan bli hetsiga och lätt bortskämda. Jag kan hålla med om mycket.

Men. Faktum är att min lilla sketna hund är ganska otrolig. Vi går på vår hundkurs varje onsdag kväll, det är ett härligt gäng med allt från boxrar till staffar och whippets. Och en liten liten pudel som heter Majken. De flesta ägarna (inklusive mig själv) tar väldigt lätt på hela grejen och gillar egentligen delen efter kursen bäst. För då är det dax för fika. Förra veckan skulle vi lära hunden att "frysa" på kommando. De skulle gå fot och på kommandot stå eller stanna skulle de just frysa. Utan att sätta sig ner skulle de stanna kvar på punkten. Det här var det sista vi gjorde på kvällen och köttbullarna började ta slut, så jag kunde bara prova två ggr. Första gången satte hon sig, andra gången fattade hon galoppen.

Igår, sex dagar senare bestämde jag mig för att träna min hund i fem minuter. Jag hade inget godis (som brukar vara den enda motivationskällan som fungerar på min pudel) men jag provade ändå. Jag sa fot, och så började vi traska. Jag gav kommandot stanna och fortsatte att gå. När jag vänder mig och tittar på min hund så har hon precis utfört kommandot perfekt. Hon står blickstilla och ser mig i ögonen. Jag fortsätter femton meter framåt, stannar, vänder och går tillbaka. Min lilla, sketna pudel rör sig inte ur fläcken under tiden. Kan någon förklara det här för mig? Jag måste vara en jävla bra hundtränare, eller så lyssnar min hund på allt instruktörerna säger och lär sig av sig själv, för att hon inte gillar att bli utskämd av sin knapphänta ägare. Jag vet inte.

Är helt vansinnigt sugen på att utöka min hundsamling. Jag vet att jag borde låta bli, men det är svårt den här tiden på året, då valpar finns överallt. Vi får se vad som händer..


     

Ett år har hon blivit, lilla Majken. Shit vad tiden går..