Känn lugnet, för tusan

..att någon försvann. Minns inte vem, men det var på en världscuptävling i USA. Det fanns hål i väggen som man kunde sugas upp i och komma fram på andra ställen och där var det en tjej som försvann. Helt plötsligt var vi i Östersund och letade, jag har fortfarande ingen aning om vilka vi var. Jag stod på det lilla torget ovanför biografen då min gamla klasskompis Andreas från Vilhelmina kommer fram. Han tar ett stenhårt grepp om mig och jag kan inte ta mig loss. Han viskar i mitt öra att det är han som har den där tjejen i fångenskap. Samtidigt vet jag att han tar grejer ur min väska, men han håller i mig så hårt att jag inte tar mig loss. När han väl har släppt mig försvinner han bara och jag tittar vad han tog ur min väska, det var mina bilnycklar. Jag springer från Skivhörnan ner mot Badhusparken, svänger in vid Polishuset och ringer samtidigt till polisen och säger att mina bilnycklar är stulna. Polisen skickar en minibuss som jag hoppar in i, och i den minibussen bogseras också min bil, så att Andreas inte ska kunna stjäla den. Mitt i det här ringer jag min mamma som vips också är på minibussen, men då har bilen försvunnit. Notera att vid det här laget skiter jag fullständigt i vad som hände med den försvunna tjejen, allt jag kan tänka på är min bil. Jag hoppar fram till chauffören (som är på väg att skjutsa oss till Frösön, vet inte varför) och frågar honom vad man kan göra med min bil, om man kan låsa in den hos polisen eller om jag måste ringa något speciellt nummer för att få låset bytt, Busschauffören tycker väldigt synd om mig och stryker mig med sin hand emot min kind. Sedan vaknade jag.

Vad betyder allt det här?

Nu ska jag packa, Conny kommer och hämtar mig om två timmar, sedan är det Deutchland som gäller...