Känn lugnet, för tusan

Jag tycker det är lite krångligt att hålla kontakten med alla vänner som man en gång betraktat som sina bästa. Tiden gör sitt, avståndet också. Det finns massor som jag önskar att jag gjorde och prioriterade, jag önskar att jag tog bättre hand om de vänner jag faktiskt har samlat på mig under åren. Men idag har varit en fin dag..

Tack Elin för den fina pratstunden, diskussionen om livet och allt däremellan!

Ett kort samtal med ett vagt löfte om besök i helgen kom från Norrland, Carola är påväg söderut!

Jennie, tack för hjälpen med disken, trots att det var något som trängde på. I´ve got your back.

Nu ska jag strax åka bort till Linda och rida Dolcan. Eller tjaa, vi får se hur mycket som blir gjort med tanke på min sönderslagna svanskota som helt plötsligt blossade upp igår. Jag är vid gott mod, idag mår jag lite bättre än igår. Linda som för övrigt också visat sig vara en riktigt god vän, där vi sitter på hennes verandra och dricker kaffe och skvallrar i timmar varje dag. På lördag ska kaffet bytas ut mot vin och skvallret ska trappas upp, ser fram emot det!

Jag behöver en egen häst.

Imorgon kommer J hem, och med tanke på hans hemlängtan har jag iallafall försökt att plocka ihop lite här hemma. Annars inser han kanske att han inte alls vill komma hem! Och det vore ju surt, med tanke på att jag saknar honom.

Ikväll är det hockey, vilket gör mig lite mer inspirerad på att laga någon slags mat ikväll. Igår blev det slarv, mest eftersom besvikelsen från köttfärspajen kvällen innan satt i. Så ikväll blir det fanimej andra bullar, nu gäller det att äta vettig mat! Och med tanke på mitt ENORMA sockersug som jag råkar ut för en gång per månad så gäller det att trycka i sig någon annan mat innan suget tar över. Jag fattar inte! Jag som äntligen fått bukt med mitt överdrivna sockersug som jag haft hela livet, allt det är som bortblåst en gång i månaden. Fruktansvärt..

Nu ska jag rida, tchuss!