Känn lugnet, för tusan

Det är irriterande att ha vansinnigt ont i svanskotan och att vara förkyld samtidigt. För det värsta som finns är när jag nyser. Då känns det som om jag har fått en kniv rätt in i ryggraden. Det är också jobbigt när jag skrattar, så därför har jag beslutat att bara umgås med tråkiga personer tills det här har läkt. Eller vad fan, vem försöker jag lura? Jag umgås ju inte med någon! Jag sitter bara här. Framför datorn. Eller så ligger jag framför tv:n på nedervåningen. Min sociala kontakt består av fröken Johansson som ringer fyra ggr om dagen för att berätta vad som händer och sker på jobbet. That´s it. Och varje gång jag får frågan: Vad har du gjort idag? Så vill jag bara skrika och kasta saker omkring mig. Vad tror ni? Det enda jag har att rapportera om är vad Dr Phil har gett för goda råd under förmiddagen, eller hur morgonens gröt blev. Den blev god, med äppelmos. Lyxigt. Men nu är mjölken slut, skulle behöva någon som kunde handla åt mig!

Om jag skulle vara med i ett avsnitt av Dr Phil skulle jag nog berätta om mina humörsvängningar. De skulle visa klipp på mig där jag först är världens snällaste, omtänksam och rolig. Men sedan skulle musiken tonas ner, basen skulle förstärkas och man skulle få se bilder på mig, där jag skriker och tjoar (att bilderna skulle vara tagna från jobbet skulle ingen ha någon aning om). Sedan skulle jag sitta på en av de där höga pallarna med en weetex i handen och snörvla, samtidigt som jag skulle bedyra att jag var där för att ändra mig. "I wan´t change". Dr Phil skulle fråga om min barndom, om mina föräldrar. Om min självkänsla. Han skulle förmodligen inte komma fram till någonting (han verkar inte göra det så ofta) men alldeles innan reklampausen, ni vet när musiken tonas upp, det är DÅ han kastar in sina goda råd. "Don´t let yourself be in the way!" , "Think your way to success!"

Annars har jag också blivit en sucker för Grey´s Anatomi och Cityakuten. Jag gillar blod.

Jag pratade med mig själv i morse. Det kändes helt okej, tills jag upptäckte vad det var jag diskuterade. Jag diskuterade mina piller. Pratade litegrann med dom. Jag behöver hjälp, hörrni. Sällskap!