Jag är fördummad.

Ja, det är sant. Fördummad, tappat på skallen, poletten har svårt att trilla ner hela vägen.

Det fanns en gång då jag var kvick, fyndig och rätt rolig. Does days are long gone, my friends. Fyndighet kanske försvinner i och med att man börjar leva något som nästan liknar ett s.k. "Svensson-liv", god damn, jag visste att den fasta tjänsten, bilen, lägenheten och hunden skulle straffa sig. Jag visste bara inte hur. Förrän nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0