Känn lugnet, för tusan

Har ingen tid eller lust.
Jag återkommer kanske.
Kanske inte.

Ha en fin sommar!

När jag vaknade i morse var min första tanke: Puh, vad skönt med torsdag!
Verkligheten hann ifatt mig mitt i trappen på väg ner till köket, då ville jag bara dö.

Tisdag! Vad då bara tisdag? Det känns ju som om jag är manglad, och det är fucking tisdag..

Nu har jag sovit två timmar på soffan, ska ta en dusch och sedan fortsätta sova, för det här funkar ju uppenbarligen inte!

Ska det verkligen vara så att då man har varit utan kontakt med den man älskar i flera dagar, inte fått ett enda sms eller telefonsamtal, själv har man pratat in gulliga meddelanden och skickat fina sms, ska det då vara så att första gången man pratar igen ska han bara kunna säga: "Eh, vi kan höras sen va? Typ senare, vi hörs!" Om jag då säger otrevligt att: "Ja, fan vad kul, vi har ju bara inte hörts på två dar!", ska han ändå bara lägga på? Trots att jag skriker SKITSTÖVEL och han hånskrattar?

Fan i helvete. Jag är så jävla arg.

Idag är jag mer på banan än igår. Efter två öl och lite friidrott gick jag och lade mig vid tio, kändes som om jag blivit överkörd! Läste en bok till strax efter elva, sov i TOLV TIMMAR! Anna ringde glatt och väckte mig vid elvasnåret, jag fattade ingenting.. Men kvällens planer känns lovande, vindrickande och grillande i Vrå med Anna, Claes och Johanna. Övernattning blir det, så det blir till att packa kappsäcken i eftermiddag! Skönt att ha något att göra.

J är okontaktbar, helt overkligt jobbigt är det när man har saker man vill säga. Men imorgon bitti blir det ändring, förhoppningsvis..

Nu ska jag lägga mig på gräsmattan i solen och njuta av att inte ha några måsten alls idag!

Härmed kommer en officiell förfrågan och inbjudan till onsdagen den 30 juli.
Vad gör vi? Var är vi?
Jag skulle kunna föreslå (som Linnéa redan påpekat) att vi måste upprepa förra årets yranonsdag, men jag kommer ju inte ihåg vad som hände den onsdagen! De flesta av den veckans dagar känns som ett enda töcken. Påminn mig!
Allt jag vet är att vi ska umgås, leka lekar, dricka sprit och hångla.

Så upp med näven, alla som ska med!

  

Idag kom mitt namn upp på semesterlistan. Tre hela dagar vecka 31, det får bli sommarens semester. Och det kommer bli hur bra som helst.

Hade en rolig dag på jobbet återigen. Jag har varit Gunillas handledare i en månad snart, hon har hört mig tjata på henne mer än en gång. "Var inte slarvig! Se till att det blir jämnt och snyggt! Rätta till!" Idag satt vi och tittade medan två andra byggde ett skåp, då viskade Gunilla: Malin, ser det inte lite slarvigt ut? Tror du vi ska göra om? Jag var så lycklig att jag ville gråta, hon skrattade och berättade att för första gången såg hon det som jag såg när jag tjatade på henne. Det var ett fint moment i vår nyvunna vänskap.

Nu ska jag lägga mig på soffan och sakna..

  

Jag är förkyld, igen. Har börjat förlika mig med tanken att jag aldrig mer kommer vara utan förkylning. Det värsta är att den var så gott som borta, men av någon anledning hade J ställt upp fönstret i natt! Godmorgon snor, liksom.

Har haft en fin men alldeles för kort helg, den bjöd på kärlek, ömhet och närhet i en härlig mix med fylla och ångest över allt som komma skall. Alla tusentals (i min hjärna iallafall) dagar och nätter innan livet blir något som jag kan tänka mig att leva..

Det har regnat hela natten. Idag väljer jag att tänka positivt och vara lycklig över att jag slipper vattna mina blommor. Men om det fortsätter regna imorgon anar jag att jag kommer börja glida över i en mer dämpad och smått aggresiv inställning till vädret. Som sig bör. För vad ska man annars prata om och klaga över?