Helg.
Fredag den 11 juli 2008.
Känner mig opepp och låg. Deppig. Mest för att alla runt omkring mig är överlyckliga över att det är fredag, själv har jag fasat helgen sedan den förra tog slut. För vad är det för mening med att vara ledig i två dagar om man ändå inte kan spendera dem som man vill? Jag satt kvar ensam på jobbet till kvart över fyra, alla andra hastade hemåt. Jag satt och småplockade lite och funderade. Tycker inte synd om mig själv, nej, försöker mest hitta mig själv..
Sådana här dagar är Sörmland väldigt ensam. Jag saknar massor av vänner att döda tid tillsammans med. Jag saknar att kunna dra ihop ett gäng och köra en spontan krogrunda, eller filmkväll, eller marängbak. Man ska alltid vara så jävla stark, men ikväll tänker jag vara svag och skör..
Ja.
Då är vi två.
Kram.
Som efter ett kaotiskt år för första gången ikväll, efter 364 dagar, känner att hon har kontrollen igen skickar en riktigt stor (och genomgräddad) maräng i tanken och går och lägger sig. Kram!
