Känn lugnet, för tusan

Jag vet att jag inte bloggat på veckor, förlåt mig, men jag har varit upptagen med att skälla ut homofober. Jag hatar homofober. Det gör mig förmodligen till en sämre människa att jag bär runt på hat, men det skiter jag i.

Jag tänkter då rakt inte skriva om min bror. Jag skriver bara de som bemödar sig att höra av sig mer än en gång om året!

Jag är stressad, försöker organisera allt jag bara kan. Har inte packat hälften än och i helgen går flyttlassen.

KAOS!

Glömde berätta. Har sett två fantastiska program på tv, ett igår och ett idag.

Igår kl 22.30 på Kanal 5 sändes den första delen i dokusåpan "Celebrity Rehab with Dr. Drew", och jaa, ALLA vet att jag är svag för sånt skit. Men det här var faktiskt riktigt bra. För i det här programmet har de kändisar i alla möjliga åldrar som har missbrukat olika länge och man får verkligen se allt som händer. Hur jävla kasst de mår, hur idiotiska de är när de är stenhöga och hur gärna de vill dö när de inte får ta sina droger. Jag tror att det är en riktigt bra serie i skrämselsyfte. Inte för de som redan röker på, den insikten har nog inte folk, men för alla som funderat på att prova. För jävlar hur de brudar som rökt på i bara ett halvår ser ut. Avskräckande och ocensurerat, skönt att se.

Idag kl 16.20 visade SVT 2 en dokumentär som heter "Den Nya Cinna". Den handlade om en svensk skådespelare/showartist som drabbades av en stroke när hon var 31 år gammal. Cinnas målmedvetenhet ger henne talet, skriften och läskunnigheten tillbaka, det är otroligt att se en människas viljestyrka när den sätts på prov..

Jag är lite som ett barn på julafton. Shit, den här dagen tar ju ALDRIG slut!

Helgen blir intensiv, med middag och hockey hos oss imorgon, vindrickande med Linda på lördag och födelsedagskalas hos Markus på söndag så har vi det vi gör! Och på måndag börjar jobb jobb jobb..

Nu är det filmdax, allt för att fördriva tid..

Alla papper är underskrivna, nyckel och arbetskläder är uthämtade och på måndag börjar det.. Känns skönt att veta att man säkert får jobba, trots att jag förstås hellre skulle gå hemma med full lön. En sten har lättat från bröstet.

Nu ska jag städa övervåningen, behöver något att fördriva tiden med!

Jag tycker det är lite krångligt att hålla kontakten med alla vänner som man en gång betraktat som sina bästa. Tiden gör sitt, avståndet också. Det finns massor som jag önskar att jag gjorde och prioriterade, jag önskar att jag tog bättre hand om de vänner jag faktiskt har samlat på mig under åren. Men idag har varit en fin dag..

Tack Elin för den fina pratstunden, diskussionen om livet och allt däremellan!

Ett kort samtal med ett vagt löfte om besök i helgen kom från Norrland, Carola är påväg söderut!

Jennie, tack för hjälpen med disken, trots att det var något som trängde på. I´ve got your back.

Nu ska jag strax åka bort till Linda och rida Dolcan. Eller tjaa, vi får se hur mycket som blir gjort med tanke på min sönderslagna svanskota som helt plötsligt blossade upp igår. Jag är vid gott mod, idag mår jag lite bättre än igår. Linda som för övrigt också visat sig vara en riktigt god vän, där vi sitter på hennes verandra och dricker kaffe och skvallrar i timmar varje dag. På lördag ska kaffet bytas ut mot vin och skvallret ska trappas upp, ser fram emot det!

Jag behöver en egen häst.

Imorgon kommer J hem, och med tanke på hans hemlängtan har jag iallafall försökt att plocka ihop lite här hemma. Annars inser han kanske att han inte alls vill komma hem! Och det vore ju surt, med tanke på att jag saknar honom.

Ikväll är det hockey, vilket gör mig lite mer inspirerad på att laga någon slags mat ikväll. Igår blev det slarv, mest eftersom besvikelsen från köttfärspajen kvällen innan satt i. Så ikväll blir det fanimej andra bullar, nu gäller det att äta vettig mat! Och med tanke på mitt ENORMA sockersug som jag råkar ut för en gång per månad så gäller det att trycka i sig någon annan mat innan suget tar över. Jag fattar inte! Jag som äntligen fått bukt med mitt överdrivna sockersug som jag haft hela livet, allt det är som bortblåst en gång i månaden. Fruktansvärt..

Nu ska jag rida, tchuss!

Jag undrar hur det kommer sig att allt löser sig till slut. För det löser sig verkligen.
En gång fick jag höra att så länge man tror på det man vill ha så får man det. Man skulle tro att man hade sitt drömjobb, så skulle drömmen till sist slå in. Man skulle vara övertygad om var man ville bo, vilken slags människa man ville vara, hur mycket pengar man ville ha på banken. Allt skulle slå in.

Jag önskar väldigt lite. Men det är kanske just därför som det lilla jag önskar verkar slå in?


Jag är upp över öronen förälskad. Och jag önskar att han vore här..

Godnatt!

Varför känner var och varannan svensk att de inte kan vara otrevliga mot otrevliga människor?

Jag åker tåg. På andra sidan mittgången sitter en man och läser. I Gävle stiger det på en helt klart överförfriskad man. Denne man frågar om han får slå sig ner bredvid den läsande mannen, som artigt svarar ja. Den överförfriskade mannen har pratat oavbrutet sedan Gävle (vi är nu i Bollnäs) och den läsande mannen är uppenbart irriterad, men svarar fortfarande artigt på alla frågor och påståenden om vattennivåer, biljettpriser och tidtabellen. Varför är det så? För så är det ta mej fan bara i Sverige, landet där man aldrig får säga ifrån!