Känn lugnet, för tusan

Jag känner att en uppdatering krävs.

Jag sa upp mig. Jag är arbetslös, kommer bli hemlös, vägrar flytta hem till Ösd.
Som tur är har min mamma aldrig tillåtit mig bli den stillasittande och timida kvinna jag kanske (förmodligen inte) hade kunnat bli, så nu har vi ett nytt hus redo att hyras och jag har en jobbintervju på måndag på Ericsson. Ett jobb som jag alltså kan och har gjort förut. Nog fan ska det gå vägen. Det roligaste som hänt idag var när jag ringde på en tjänst som hästskötare och jag var överkvalificerad. Ha! De ville nog ha någon liten 17-åring som varken krävde lön eller lediga dagar. Överkvalificerad känns ändå rätt bra att vara, för en gångs skull..

Huset är mitt drömhus.

Jag lade mig på en filt på gräsmattan vid tio i morse. Låg kvar drygt en timme innan jag och syrran åkte in till stan för att handla och tanka. Sedan lade vi oss ute ett par timmar till. Nu är jag röd och öm men känner mig glad och pigg!

Då var det dax igen. Stor förändring sker. Törs dock inte prata om det förrän alla bitar är på plats. Det är dessutom ganska många bitar som ska på plats, så ni kan gott undra ett tag..

Det är vår! Skulle även kunna kalla det norrländsk sommar. Vilket väder!

Fortsättning följer..

2008-04-11

Im Deutchland, ohne Internet.

17.00

Uttråkad, frusen och trött. Kom ner igår kväll efter vad som kändes som en evighetsresa. Planet lyfte 12.55 från Skavsta, jag kom inte till Paderborn förrän 20.45. Då hade jag suttit på en buss till Düsseldorf i över en timme (fin stad, ska skriva upp den på min to-do-lista), hade därefter tagit tåget mot Paderborn via Hamm, där jag var tvungen att byta tåg ännu en gång. Tågbytet i Hamm kändes som en stor befrielse, med tanke på att det var en skolklass med 12-åringar på tåget dit. Men ack så fel jag hade när jag trodde att jag skulle slippa dem. De skulle förstås också till Paderborn. Jävla snorungar.

Imorgon kväll kommer min chaufför Conny att ansluta. Då kommer vi packa in det sista i lastbilen och sedan gå och lägga oss för att det så snart som möjligt ska bli söndag och hemfärd! Vi kommer sova i Ängelholm på söndag natt och sedan har vi tid hos veterinären vid 15-tiden på måndag. Sedan får vi åka hem! Vilken befrielse. Det spelar ingen roll hur lång eller kort stund jag är i Tyskland, jag får alltid en vansinnig hemlängtan. Jag vantrivs här. Trots att jag numera behärskar språket ok, känner de flesta som är här och har det allmänt trevligt. Jag hatar det. Det går inte att komma ifrån. Tyskland ger mig kalla handen, om och om igen.

Min chef hade fått nys (tack Anna!) om min nyfunna kärlek och startade såklart dagen med utfrågning om honom, hur träffades vi? Hur ser han ut? Hur gammal är han? Hon ställde även den frågan som jag önskade fler gjorde, oftare, i många sammanhang: Är du lycklig? Mår du bra?  Ja, svarade jag. Jag är lycklig. Jag mår mycket bättre än på väldigt länge. Fråga var ärlig, svaret var ärligt. Det slog mig att det inte är så ofta jag ställer den frågan till mina vänner. Det är klart att man frågar: Hur är det? Är allt bra? Men djupare än så vill man inte gå. Inte till vardags. För hur skulle man handskas med ett svar som: Allt är skit. Jag har inga pengar, chefen klagar ofta på mig på jobbet, med all rätt, jag har ingen ork och ingen lust. Jag tror att killen är otrogen, eller så har han helt ledsnat på sex överhuvudtaget. Morsan är sjuk och farsan har jag inte hört ifrån på flera månader. Förra månaden fick vi vattenskada i lägenheten så just nu bor vi i en skitig etta. Hunden blev påkörd av glassbilen förra veckan och jag kuggade den där förbannade omtentan. Hur skulle man reagera? Förmodligen bra, om det stod en flaska rött på bordet, men om det vore precis just nu, när du är trött och less och på väg i säng? Vem vet, vi ställer kanske bara frågor som vi vet att vi orkar höra svaret på. Just där och då.

Hur som helst, jag är lycklig. Jag mår bra. Det pirrar i magen till och från, en väldigt ovan känsla. Kommer inte ihåg när det hände sist. Han får mig att känna mig speciell. Och just nu vill jag inget hellre än att det ska bli torsdag kväll, så jag får träffa honom igen.

Nu regnar det på rutan till min lastbil. Det är tur att värmen fungerar väldigt bra, annars hade jag behövt klaga på kylan och fukten också. Det jag däremot är lite orolig över är hur vi ska få lastbilen härifrån. Vi står ganska stabilt i mitten av vad som en gång var en gräsplan men som numera liknar ett stort fält med lera. Det har regnat två veckor i sträck och lastbilen har inte flyttats ur fläcken under den tiden. Det kan bli kul. Men jag gissar att om vi skulle köra fast så kommer nog både jag och Conny att knuffa det stora aset ur gyttjan i ren desperation. Vi vill hem!

När jag var liten skrev jag. Precis som jag gör nu. Men då hände det att jag skrev dikter. Dikterna var ofta hemskt mörka, hårda och bittra. Precis som jag var då. Mörk, hård och bitter. Läskigt att tänka tillbaka på hur sjukt olycklig man varit. Men det går tydligen i släkten, det här med olycklig och svår uppväxt. Inte svår i ordens rätta bemärkelse, men svår med depressioner, ångest och osäkerhet. Jag hoppas verkligen inte att det finns liv efter döden, för fy fan för att uppleva tonåren igen!

Vad ska jag skriva om nu då månntro? Jag har ju ett par timmar kvar av den här dagen! Borde nog bre mig en macka med nutella. Det är min stora last här i livet. Det går inte att låta bli, hur gärna jag än vill! Och tro mig, jag vill låta bli den där chokladsmörjan, hemskt gärna. Speciellt med tanke på att jag får väldigt ont i magen av nutella. Mjölkprodukt ni vet. Men det GÅR bara inte!

Jag tror att det var på Christer häromveckan som de pratade om onödigt vetande. Jag kan fortfarande min barndomsvän Linnéas personnummer (inklusive de fyra sista), hennes lätta telefonnummer (12345) och det lite svårare. Men jag kan för mitt liv inte komma ihåg hennes portkod, som jag får berättad för mig säkert 10 ggr det senaste året. Jag kan "Vår Gud" utantill. Både den gamla och den nya versionen. Min mellanstadielärare är/var gift med en man som kallades Svingen. Jag kommer inte ihåg vilken hingst Maximus är efter, men jag vet att han alltid lyfter upp höger framhov först när man ska kratsa hans hovar. Alltid. Hur kommer det sig? Varför kommer man ihåg konstiga, onödiga saker? Jag höll på att leta ihjäl mig efter mitt pass igår morse, trots att jag använde det för mindre än två veckor sedan. Jag behövde samtidigt en lypsyl, så jag grävde fram en ur en plastficka i den lägsta lådan i bokhyllan i vardagsrummet. Jag bara visste att den var där, trots att jag aldrig använt den förut.

Det här är ju sjukt ointressant läsning. Dags att äta en nutella-macka, gå på toa och sedan ge hästarna mat..

18.09

"Mannen tror att han väljer kvinnan, men det är nästan alltid tvärtom. Det är kvinnan som väljer den man som ska välja henne."

18.14

En god manlig vän sa en gång till mig:

"För mig spelar det ingen roll hur många gånger jag sätter på en kondom, det är fortfarande svårare än att bygga en IKEA-hylla där det saknas tre skruvar."

Själv har jag aldrig försökt, så jag kan varken bekräfta eller dementera det påståendet. Jag har förresten inte ens byggt en IKEA-hylla, så jag har verkligen INGEN aning om vilket som är det svårare alternativet..

Om jag fortsätter skriva i den här takten kommer jag vara sjukt less på mig själv innan söndag kväll, som blir kvällen för publicering. Hade i och för sig kunnat göra en Patrik Ekwall och börjat surfa redan nu, men jag tror inte min lite svajiga ekonomi hade tillåtit det. Så jag låter bli tills vi är innanför Svea Rikes gränser.

20.14

Det är SM-final i hockey just nu. Jag får direktrapporter från fröken Johansson, som jag väldigt lätt manipulerade till att börja dyrka hockey. Tre perioder tog det för mig. Hennes sambo tackade och gav mig en stor kram efteråt. Duktiga jag. Men i alla fall, jag missar skiten. Ryktet säger dessutom att LHC-keepern har klantat sig. Det har jag väntat på hela matchserien. Varken han eller Liv ser speciellt heta ut.

Jag har för första gången använt Windows Movie Maker. Så tråkigt har jag. Har hunnit klippa ihop två små snuttar med bilder, en som jag döpte till Turnierstall Haddad (av förståeliga skäl, kan man tycka) och en som jag kallar muppbilder. Och ja, det är precis vad det låter som. Muppiga bilder. Insåg att på de flesta muppiga bilder jag har så är jag själv med på bilden. Konstigt. Det som är ännu konstigare är att det knappt finns några snygg-Malin-bilder. Varför vill jag inte ens tänka på.. För visst fan är jag snygg?

Känner för att skicka trånande sms till min karl. Ska nog vänta en timme eller två tills ölen har gjort sitt med honom, han brukar bli på så gott humör då!

Ibland önskar jag att jag skulle kunna bli författare. Jag skulle vilja skriva en bok. Eller nej. Jag har ju ingen fantasi, då kan man väl inte skriva böcker? Jag hörde om en snubbe som skrev en blogg-bok. Han skrev en blogg, sedan gjorde han en bok på samma material. Cool idé. Tror dock att min blogg är lite för vek, har lite för lite substans och alldeles för mycket dravel för att lyckas som en bok. Nästa blogg kanske. Eller så får jag helt enkelt skriva en bok om en tjej som försvann, polisen letar och hennes föräldrar är förtvivlade. Men i slutet ska det förstås visa sig vara någon i familjen som dödade henne, för så är det alltid. Om jag bara hade varit i Afghanistan skulle jag skrivit en bok om det, verkar vara ett vinnande koncept. Kan man skriva en bok om Norderåsen? Där har jag ju varit. Där har jag till och med bott. Grannen hade draghundar och kossorna rymde ibland. Min vän Mia ville elda ett hål i ozonlagret ovanför hennes hus för hon gillade inte kylan. Jag tror vi skulle använda hårspray för att lyckas. Vilket i sig var ganska komiskt eftersom hon var hippie och knappast ens borstade håret, själv var jag en förvirrad tjej som inte heller borstade håret utan hellre använde ridhjälm. Så var det i Norderåsen. Wanna buy a book?

21.01

Jag dricker billigt rödvin ur plastmugg och äter något som ska likna sweet and sour chicken. Nu börjar jag må bra..

21.10

En brödbit med Nutella, kunde inte komma på en bättre efterrätt..

21.22

Brödet är slut, fortsätter med endast Nutellan..

21.42

Övergick till kiwi, mest för att döva mitt hemska samvete.. Nu är det läggdax.

2008-04-12

15.16

Det mesta är packat. Min rygg är trött av att ha burit saker hela dagen. Har lyckats bringa reda till det kaos som chefen lyckats skapa på två veckor. Helt otroligt. Det enda jag har kvar att göra idag är att rykta mina hästar och gå på en promenad med Richmond, sedan är jag färdig att åka. Hem! Till min alldeles för stora lägenhet, till min hund som förmodligen inte saknar mig ett dugg. Hem och vänta på att det ska bli torsdag, vilket för övrigt kommer bli min lediga dag denna vecka. Jag funderar på att åka till IKEA för att köpa gardinstänger på torsdag. Gardiner har jag redan, men det har visat sig att mina fönster inte håller Norrlandsmått, så mina gardinstänger som mor skänkte är alldeles för långa. Det känns lagom ansträngande. Kommer även starta min jakt på biljetter till fredagens final i Linköping, med tanke på HV:s seger igår känns det inte alltför galet att tippa att det kommer gå till sex eller sju matcher. Kan bli spännande. Nu ska jag ta en promenad med Richmond medan solen fortfarande skiner. Ska samtidigt lyssna på musik, "Fast du alltid missfärgar din tvätt är du den vackraste jag sett.."

16.37

Färdig. Jag är törstig och hungrig, behöver en dusch och någon som rätar ut min rygg. Imorgon vid den här tiden är jag väldigt nära Sverige. Åh, vad bra det känns! Jag hittade en film undangömd i ett av skåpen i lastbilen, ska slå på den nu och se vad det är. Verkar lite misstänkt, undrar i mitt stilla sinne om den är en av Thomas p-rullar. Om det skulle vara det hoppas jag verkligen inte att han själv är med. Då kommer jag må illa hela vägen till Sverige imorgon..